Ett ”Kvartalsförsvar”

Försvarspolitiken börjar alltmer påminna om den kvartalskapitalism som alla är så kritiska mot. Det är snabba ryck och tvära kast.

Den här veckan har alla försvarspolitiker och vapenproducenter tillsammans med fredsrörelsen sin årliga högtid på högfjällshotellet i Sälen. En helt säkert trivsam social happening där man kan träffas en stund varje vinter efter jul och nyårshelgerna med familjerna. Påminner litet om Almedalen i miniatyr och med smalare fokus.

I år är det så särskilt intressant att statsministern deltar. Det händer inte varje år. Regeringen brukar vara representerad av försvarsministern. Men i år har försvarsfrågorna av naturliga skäl  hamnat högre upp på den politiska agendan. Utvecklingen i Ryssland och den nye presidenten i USA påverkar debatten och föranleder utspel av olika slag från olika partier.

Om detta kan man få några funderingar.

Den första gäller att historien går igen. Efter det första världskriget skulle det bli fred på jorden. 1925 avrustade därför Sverige kraftigt. Och stod rätt nakna när det drygt tio år senare visade sig att det inte blev fred på jorden. En kraftfull upprustning startades som var rimligt färdig 1945 när kriget var över. Sedan hade vi Europas starkaste flygvapen i många år.

Men sedan skulle det liksom 1925 bli fred på jorden. Muren föll och Sovjetunionen föll sönder. Ett försvagat Ryssland tvingades acceptera att de baltiska provinserna bröt sig loss och förklarade sig självständiga. De östeuropeiska randstater som låg som en buffert mellan Sovjet och Västeuropa gick med inte bara i EU utan också i Nato. Att det skulle bli oroligt i Östersjöregionen framstod som helt osannolikt.

Det öppnade möjligheter. Vi kunde dra ner kraftigt på ett försvar som inte längre behövdes för att försvara vårt territorium. Nu skulle vi i stället hjälpa Nato och USA i de olika fredsbevarande missioner runt om i världen som befanns nödvändiga. Men till det behövdes inga stridsvagnar på Gotland. Och inte så många Jas Gripen heller. Och alla killar och tjejer som ville göra lumpen kunde vi avstå ifrån eftersom det i stället krävdes proffs som skulle skickas ut i världen. Alltså avvecklade vi den allmänna värnplikten.

Sedan kvicknade Ryssland till. Och började göra sig gällande igen på den internationella marknaden. Med annekteringen av Krim och deltagande informellt i inbördeskriget i Ukraina började Ryssland igen upplevas som ett hot. Det verkade på samma sätt som i slutet av 1930-talet som om det inte skulle bli fred på jorden. Och om Ryssland kunde annektera Krim så kanske det kunde göra anspråk också på de Baltiska staterna som också tillhört Sovjet och med stora grupper ryska medborgare.

Nato reagerar och i dagarna skeppas stridsvagnar och 4000 soldater till Bremerhaven för fortsatt färd till Polen. Och nya stora övningar ska det bli under 2017. Som svar på ökad militär närvaro i västra Ryssland och i Kaliningrad.

Så nu har vi helt plötsligt en ny situation. Efter nedrustningen 1925 tog det femton år innan vi var helt överens politiskt om behovet att kraftig öka försvarsutgifterna. Den här gången har det gått 25 år sedan muren föll och förhoppningarna om fred i Sveriges närområde föranledde både nedskärningar och omstrukturering av försvaret.

Det är inget att säga om dagens litet nymornade intresse för det militära försvaret. Det behövs antagligen mer resurser när vi nu är tillbaka i en situation där det återigen är frågan om den traditionella uppgiften för försvaret att värna om landets territorium. Och om inte allting slår fel så kommer vi den här veckan i Sälen och en tid därefter att få en diskussion där alla är överens om att det krävs mer pengar till både materiel och personal. En gissning är att värnplikten kommer tillbaka i någon form utan alltför stark politisk debatt.

Och det blir en traditionell politisk försvarsdebatt där man visserligen är överens om grunderna men kommer att profilera sig i olika delar. Allt för att visa att man är med ombord nu när skutan ska vändas 180 grader igen.

Det känns bra och tryggt att den politiska debatten nu kommit igång. Men det är samtidigt litet oroande att den långsiktiga politiken inom försvarsområdet är så vacklande. Som försvarsministern framhöll i går så går det inte att köpa en massa kanoner så länge man inte har personal som är utbildade att sköta dem. Och nya materielsystem tar det lång tid att utveckla. Efter 1925 års försvarsbeslut tog det med den tidens enklare utrustning 20 år innan vi hade hunnit ifatt. Och inte mycket talar för att det går fortare i dag.

Det militära försvaret är rimligen dåligt ägnat för dessa snabba omprövningar. Det vore antagligen en god sak om dagens debatt ville leda till en nygammal slutsats att försvaret bör hållas över de dagspolitiska övningarna och i bred enighet få föras med långsiktiga mål i sikte. För vi har väl lärt oss nu att det inte blir någon fred på jorden den här gången heller.

En andra slutsats som vi kan dra av dagens situation är att nästa krig om det kommer inte kommer att utvecklas som vi varit vana vid att föreställa oss. Jag hade redan för 20 år sedan förmånen att i studiesyfte ägna en stund av dagen på kommandobryggan på en av våra korvetter. Den var utrustad med allehanda elektroniska  hjälpmedel. Och kunde antagligen i stort sett köra själv utan hjälp från bryggan. Men befälhavaren körde manuellt och med fantastisk säkerhet snabbt och säkert bland de grynnor utanför Utö som jag som seglare aldrig vågade ge mig ut.

Jag kör alltid manuellt, förklarade befälhavaren För jag räknar med att när det blir ett skarpt läge är all godis vi har tillgång till utslaget. Och då gäller det att veta hur man gör för att hitta rätt.

Det var 20 år sedan ombord på ett militärt fartyg. Sedan dess har vårt samhälle totalt förändrats med internet, smarta telefoner, bredband och komplicerade IT-system som styr det mesta som vi håller på med. Och ett nytt krig har brutit ut mellan de som ansvarar för att viktiga samhällsfunktioner tryggas och de som har till uppgift att gå till attack och skapa det kaos som gör landet försvarslöst.

Det sägs att militärer alltid planerar för det senaste kriget. Det är antagligen inte sant i dag. Men det väcker ändå funderingar om vi i den fortsatta reformeringen av vårt försvar kommer att klara av en realistisk avvägning mellan gammalt och nytt. Debatten i dag efter Donald Trump och de studier och rapporter som vi fått i Sverige från FRA och andra pekar på att vi är väl medvetna om behovet att vinna inte bara på det militära slagfältet utan också i cyberrymden.

Det ska bli intressant att följa hur de nya värnpliktiga kommer att utbildas. Kommer en del av dem att sitta i en bunker och träna programmering eller blir det som tidigare ”ålning medels hasning” på kaserngården som gäller? Blir intressant att se hur länge och hur intensivt den debatt som nu förs i Sälen kommer att stå i centrum på den politiska agendan inför nästa års val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: