1 maj innehöll inte några upphetsande nyheter. Och det ske det ju inte vara heller. Dagen är en arbetarrörelsens minnesdag och den bör präglas av ideologi och inte dagsaktuella bidragsförslag.

Årets mest intressanta förslag kom med anledning av EU-valet om sju veckor. Magdalena Andersson föreslog att de länder som inte är demokratiskt renläriga ska uteslutas ur EU. Ett förslag som förutsätter att hela EU:s grundfördrag ändras eftersom det i dag inte finns någon exitmöjlighet som kan påtvingas en medlemsstat. Och för den stat som frivilligt vill lämna så blir det som Storbritannien lärde sig inte helt enkelt.

Förslaget är i grunden sympatiskt och fungerar naturligtvis som en viktig signal om hur vi i Sverige ser på vikten av demokrati i organisationen. Vi har ju varit positiva till kommissionens beslut att hålla inne pengar till Ungern för de brister som finns och utvecklas där under Orbans styre. Vilket inte varit positivt för våra relationer med Ungern.

Vi gick med i EU en gång i tiden när alla medlemmar var demokratiska. Och vi vill inte egentligen beblanda oss med länder där de demokratiska rutinerna ifrågasätts och ersätts av mer eller mindre tydliga auktoritära författningar. Så förslaget från Magdalena Andersson är konsekvent och alla svenska partier torde vara överens om grunden för förslaget.

Om man vill vara litet kritisk så kan man hävda att det bara blir ett slag i luften. 21 svenska ledamöter i Bryssel som dessutom där ska verka i olika partigrupper kan givetvis inte åstadkomma något i närheten av en författningsändring i EU. Flera av de andra medlemmarna har problem med både demokrati och korruption och det finns ju en gråzon mellan en fullgod demokrati och politiska system av närmast blandmodell. Så redan frågan om definitionen av den godkända demokratin kommer att skapa svårigheter.

Men det är naturligtvis bra med en aktiv opinionsbildning på området. Och även om det inte ser ut så i dag så kan kanske en sten bli blöt om man spottar tillräckligt länge på den. Problemet är naturligtvis att flera av de länder som skulle kunna komma ifråga för en uteslutning är gamla öststater som EU varit angelägen att ragga upp både av ekonomiska och säkerhetspolitiska skäl. Om man vill kan man kanske tolka synen på dessa länder från Bryssel som att man betalar ett pris demokratiskt för att få se dem som medlemmar. Särskilt viktigt nu när Ryssland trycker på militärt för att återskapa den ring av lydstater som man hade under det kalla krigets tid.

1 maj i år var som sagt avstampen för valrörelsen till parlamentsvalet. Och det är viktigt nu hur det går i valet i Sverige. Spelar nog inte så stor roll för utvecklingen inom EU. Våra ledamöter drunknar nog i allt väsentligt i den mer än 700 ledamöter stora församling som domineras av ledamöter från de stora länderna i Europa.

Men inrikespolitiskt blir det intressant att följa hur det går främst för de småpartier som riskerar att falla ur riksdagen vid nästa riksdagsval. Liberalerna, Centerpartiet och KD balanserar alla på 4-procentspärren och hoppas nu på att fler röster i EU-valet ska bidra till en skjuts i opinionen som kan hålla i sig också till 2026.

Småpartierna brukar göra bättre ifrån sig i valen till EU-parlamentet. Riktigt vad det beror på är väl litet osäkert. Att de får mer uppmärksamhet kana vara en orsak. Att det inte ser ut att betyda så mycket om man prövar ett nytt alternativ i valbåset kan ju vara en annan orsak. EU-valet blir också litet mer av ett personval med ett antal kändisar på de olika vallistorna.

EU-valet blir också ett test på hur intresserade väljarna är av EU och de frågor som hanteras av EU med betydande inflytande på vad vi kan besluta om i Borgholm och resten av Sverige. Valdeltagandet brukar vara lägre än i riksdagsvalen. Blir intressant att nu följa valrörelsen och det resultat som kommer att prägla utvecklingen i Europa de närmaste fem åren.