Det är oro igen på de finansiella marknaderna. Tre amerikanska banker klarar sig inte utan måste stängas ner eller räddas av staten.

Det är inte första gången. Och säkert inte den sista. Bankverksamhet handlar mycket om att hantera risk. Och kompetensen är inte alltid tillräcklig. Det visar de ständigt återkommande kriserna.

Vad det handlar om den här gången är kombinationen av tre förhållanden.

Det första är den fartblinda utvecklingen av de s k techbolagen. Under många år nu har det handlat om att bygga marknadsandelar och volym i de olika företag som startat inom främst IT.branschen. Man har jagat volym i stället för avkastning. Med ökad volym så kommer vinsterna i framtiden har det hetat. Och riskvilligt kapital som varit billigt i den lågräntepolitik som styrt centralbankernas ambition att värna om tillväxt.

Det andra som hänt är pandemin. Den fick centralbankerna att öka penningmängden drastiskt för att undvika djup lågkonjunktur. Och – som alla ekonomer vet – så leder ökad penningmängd till inflation när den inte svarar mot ökad konsumtion/investeringar. Under pandemin fick hushållen bra stöd ekonomiskt samtidigt som de inte hade förutsättningar att konsumera med restriktioner som infördes i de flesta länder. Det är överraskande att man inte såg inflationshotet tydligare under den här tiden.

Som om det inte var nog med den inflationsdrivande finanspolitiken i de flesta länder så passade Putin på att anfalla Ukraina. Och inom EU reagerade man snabbt med åtgärder som höjer priset för viktiga råvaror som energi. En inflation som man inte kan undkomma med de traditionella räntehöjningarna. För svensk del förstärktes också problemet med den sänkta kronkursen.

Om man vill förenkla litet så kan vi konstatera att centralbankerna uppmanat oss att investera i statsobligationer som ska finansiera de olika stödåtgärderna i ekonomin. Dessa statsobligationer har sålts med låg ränta i den ekonomiska miljö där inflationspolitiken fram till pandemin mest handlade om att få upp den till två procent.

Nu är den tiden historia. Och samma centralbanker höjer nu räntan för att i stället hålla nere inflationen. De obligationer som var bra placeringar blir då helt plötsligt mindre värda när de ska konkurrera med papper som får betydligt högre ränta. För de banker som investerat i dessa statsobligationer blir det förluster om de måste sälja. Och det tvingas de till när techbolagen måste ta ut pengar för att betala de investorer som nu upptäckt att det inte räcker med att vänta på framtida avkastning.

De här sambanden är lätt att se. Det är därför litet överraskande att samma centralbanker först lurar finansmarknadens aktörer att investera i papper som de sedan själva gör mindre värda. Man kan naturligtvis kritisera de banker som inte sett faran med statspapper i tid. Men det är samtidigt tänkvärt vad kortsiktigt och bristande analytiskt de stora kanonerna inom centralbanksvärlden agerat. För att inte säga fantasilöst när man som nästan enda metod att bekämpa inflationen tar till räntehöjningar som bidrar till försämrade villkor för hushållen och konkursrisker för företagen.

Nu ser det ut som om de viktiga centralbankerna kommer att lugna ner sig med sina räntehöjningar. Det kommer i sin tur att ställa större krav på de regeringar som ansvarar för finanspolitiken. Det är politiskt inte lätt att övertyga medborgarna /väljarna att man måste acceptera en stramare bidragspolicy när främst de med låga inkomster kämpar för sin överlevnad.

Och inte är det heller lätt för de fackliga företrädarna att övertyga sina medlemmar att de ska acceptera att sju års reallöneökningar är borta. I Tyskland ser det allvarligt ut när Verdi kräver 10 procent. I Sverige är vi hittills mer realistiska. Men visst finns det också här en risk för lönekrav som kommer att höja inflationen ytterligare.

Hittills har kommentarerna från våra svenska bankekonomer varit lugnande. Det ser inte ut som det gjorde 2008. Kontrollen av bankernas riskhantering är bättre i dag. Och det låter ju bra. Men frågan är ju också om våra ledande finans- och kreditpolitiker också är det.

Det kommer snart att visa sig.