Kriget i Ukraina eskalerar. I veckan som gått beslutar EU att gemensamt köpa upp och leverera ammunition till Ukraina. Samtidigt som domstolen i Haag beslutat att häkta Putin som krigsförbrytare.

Dessa två händelser föranleder ett par funderingar.

Kriget i Ukraina startades av Ryssland som invaderade landet för drygt ett år sedan. Men som förberedde det sedan 2014 när man invaderade Krim. Därför är det naturligtvis inte så konstigt om det är Ukraina som får omvärldens förståelse. Och stöd i sin försvarskamp mot Ryssland.

Detta stöd har hittills i princip utgått från respektive medlemsland inom och utanför EU. Nato har varit mycket försiktigt som försvarsorganisation. Det är Polen som nu sänder stridsflyg till Kiew. Och det är Sverige och Tyskland som sänder Leopold 2 till Ukraina. Vi är visserligen alla medlemmar inom EU men besluten att hjälpa till är i princip nationella även om EU står bakom och samordnar så gott det går.

Men nu har EU:s roll förändrats genom att man beslutar att i EU:s namn köpa ammunition finansierat med gemensamma EU-medel. Vad som då händer kan från ryskt perspektiv knappas tolkas på annat sätt än att EU aktivt engagerar sig i kriget som motståndare till Ryssland. Och det är givetvis allvarligare med EU som motståndare än olika mindre medlemsstater i unionen.

Vi är i väst helt på det klara med att det var Ryssland som startade kriget mot Ukraina. Och så ser man det rimligen också i Moskva. Beslutet inom EU att mobilisera EU:s resurser i EU:s namn och inte de enskilda medlemsstaternas ger ryssarna ytterligare förutsättningar att driva sin snedvridna bild att det är väst som angriper Ryssland.

Man kan därför hävda att kriget nu eskalerat från att vara ett krig mellan Ryssland och Ukraina till ett krig mellan Ryssland och EU. Det gör kanske ingen omedelbar skillnad i förutsättningarna på slagfältet. Och EU:s beslut att hjälpa Ukraina med ytterligare ammunition är kanske nödvändigt för att ge Ukraina förutsättningar att fortsätta att försvara sig.

Men visst känns det oroligt att vi nu har ett regelrätt krig mellan den Europeiska unionen och kärnvapenmakten Ryssland. EU skapades ursprungligen för att säkra freden inom Europa främst genom att skapa ekonomiska relationer mellan de forna motståndarna Tyskland och Frankrike. Det har man lyckats bra med. EU:s roll nu måste bli att åstadkomma fred i dagens bredare Europa. Det är möjligt att det krävs starkare militärt stöd åt Ukraina för att skapa förutsättningar för fredsförhandlingar. Framtiden får visa på detta.

Den andra händelsen – att rättsligt från Haag åtala Putin för krigsförbrytelse framstå samtidigt som tveksam. I sak är det givetvis försvarbart. Men om man vill sträva efter fredsförhandlingar så har man med beslutet höjt ribban. Nu blir det omöjligt för Putin att sluta kriga. När kriget är över så kan han inte resa någonstans utan att bli arresterad. Det är knappast troligt att han själv tycker att detta är en acceptabel situation.

Ska det blir fredsförhandlingar så ser det ut som om det förutsätter att Putin försvinner. Därför blir det nu ännu viktigare än tidigare att följa utvecklingen i Moskva. Och inom EU måste man fokusera på att se till att ammunitionsleveranserna kombineras med verkliga initiativ till fredsförhandlingar.

Tyvärr ser det ut som om riskerna för ett långt krig ökat med den eskalering som skett under den senaste tiden.