Vem minns inte Torbjörn Fälldin? Han hävdade i valrörelsen att ingen statsrådspost var så attraktiv att han skulle gå med på att ha kärnkraften kvar. Det gick inte så bra. Valsegern följdes av tre års permanent regeringskris. Och Centerns tillbakagång i opinionen startade på allvar. Från att ha varit det överlägset största borgerliga partiet så hämtade man sig aldrig. Och nu balanserar man på småpartispärren.

Om inte förr så lärde sig kloka politiker av Torbjörn Fälldin att man ska inte låsa upp sig med uttalanden som är uppenbart orimliga och kompromisslösa.

Det verkar inte Daniel Helldén ha gjort. Hans första klara politiska deklaration efter valet till språkrör var att Mp aldrig kommer att medverka i en regering som vill behålla kärnkraften. Och samtidigt så vet vi att Mp aldrig kommer att acceptera en regering som Mp inte medverkar i.

Därmed har Helldén nu skapat en sådan politisk låsning som är väl så stark som Fälldins uttalanden om kärnkraften. Om man ska ta Helldén på allvar så har han ryckt undan Magdalena Anderssons regeringsunderlag. För att accepteras som statsminister så krävs att hon accepterar Helldéns krav på att avveckla kärnkraften. Men det kan inte en socialdemokratisk regering göra utan att komma i svårigheter med akut elbrist.

Det är dessutom att gå på tvärs med en väljaropinion som succesivt blir alltmer kärnkraftsvänlig i takt med att elbehovet växer för att klara klimatkrisen. Som det ser ut nu så kan därför ingen socialdemokratisk komma till stånd vare sig med eller utan Mp:s medverkan.

Det har förts en diskussion om hur långt höger Helldén befinner sig på höger-vänster skalan. Eftersom han samarbetade i Stockholm under en mandatperiod som trafikborgarråd med högern är det många som ser honom som en högerman som inte borde ha så mycket emot att samarbeta med Moderaterna och liberalerna i en högerregering.

Samtidigt så hävdar han själv att han ligger litet till vänster om mitten. Och det kommer nog att analyseras i den fortsatta debatten. Frågan är dock hur intressant det är. För om han står fast vid kravet på att avskaffa kärnkraften så kan han ju inte medverka i en regering där liberalerna är företrädda.

Vill man vara bokstavstrogen och ta Helldén på allvar. Så har han nog låst hela det parlamentariska systemet. Socialdemokraterna vill gärna regera med Mp. Men bara om de får föra en realistisk energipolitik. Och detsamma gäller nog också Liberalerna och kanske Moderaterna.

Därför är det knappast troligt att hans uttalanden är mer värda än vad Fälldins var en gång i tiden. Han har skapat gigantiska problem både för Mp som mält sig ur all medverkan i regeringspolitiken och för övriga partier som får ökade svårigheter att bilda regering. Det kan komma att visa sig att han skapar en sådan situation att det krävs en stor koalition mellan S och M. Och med SD som därmed allt större oppositionsparti.

Det är väl osäkert om Daniel Helldén är tillräckligt klok för att förstå vilka bekymmer han skapar genom att visa sig kompromisslös på ett poliskt rätt omoget sätt. Det är inte utan att man tycker litet synd om Miljöpartiet som lidit så länge av språkrör som saknat opinionsstödet. Kanske har man nu missat chansen att göra något åt detta?