SD har haft sitt möte i helgen. Och det som väckte mest uppmärksamhet var partiledarens tal där han föreslog att vi ska riva moskéerna där det predikas islamistisk våldsamheter. Ett förslag som vägdes in i en ovanligt hård invandringskritik. Det var visserligen extremt med i linje med den migrationspolitik som fört SD till makten.

Det som var tänkvärt och samtidigt litet överraskande var att Jimmy Åkesson som nu har varit SD-ledare i 19 år valde att göra utspelet just i de dagar då vårt Nato-medlemskap står och väger p g a Turkiets motstånd och den allmänna kritiken från islamiska länder. Utspelet kan bara leda till att Sveriges rykte som muslimfientligt land förstärks. Och det är inte bra för den svenska säkerheten enligt de flesta bedömare.

En rimlig tolkning av Åkessons tal är att han nu efter ett år i samarbete med regeringspartierna upplever ett behov av att markera avstånd till de övriga partierna i Tidöavtalet. För att markera sin ledningsposition när nästan alla har accepterat huvuddelen av den kriminalpolitik och kampanj mot gängkriminalitet som gett SD bra genomslag i opinionen.

I dagens situation väljer SD att prioritera sina opinionssiffror före den svenska säkerheten. Och det är inte överraskande att övriga partiledare känner sig tvingade att markera på olika sätt. Särskilt Socialdemokraterna utmålas som muslimanhängare vilket förstärker bilden av att SD slår vakt om de svenska intressena mer än alla andra. Alla som i dag känner oro för utvecklingen i landet ska övertygas att det bara är SD som inte aktivt försvarar de islamistiska krafter som utmålas som främmande i vår svenska kultur.

En annan tolkning av uttalandet är att det nu snart är dags för partiledarskifte hos SD. Med 19 år som partiledare så är det naturligt att det börjar komma fram en diskussion inom partiet hur den fortsatta resan till regeringen ska drivas. Han behöver helt enkelt markera plats i debatten och kanske förbereda det partiledarskifte som kommer antingen inom dagens mandatperiod eller först efter nästa val.

Då inträffar sanningens minut inom SD. Partier som haft så framgångsrika ledare under lång tid riskerar att tappa tempo nå man ska hitta efterträdare. Alf Svensson gjorde KD. Sedan har det mest gått tillbaka. Och efter Torbjörn Fälldin har Centern inte hämtat sig. Undantaget är kanske Olof Palme. Men också för honom blev arvet efter Tage Erlander inte helt enkel.

Därför lever SD farligt. Och ett sätt att hantera det närmaste ledarskiftet är nog då att spetsa till budskapet ännu en gång och markera avståndet till alla övriga partier. Om det blir framgångsrikt återstå att se.

Åkessons utspel leder i alla fall till att Ulf Kristersson och Magdalena Andersson får en möjlighet att tävla om att vara positiva till den svenska politiken att acceptera trosfriheten och framstå som positiva till den muslimska minoriteten i landet. Inte minst Kristersson pressas av kritiken att han accepterar de värderingar som SD står för. Han sitter trångt för om han inte accepterar att regera med SD så har han ingen majoritet i riksdagen.

Just Åkessons uttalanden som ingen annan vill ansluta sig till visar vem som bestämmer när det ställs på sin spets. Regeringen styr landet på Åkessons villkor. Han kommer knappast att få mer att säga till om som minister i en kommande regering. Kanske kommer Socialdemokraterna så småningom fram till att en stor koalition som Angela Merkels i Tyskland är enda möjligheten att hålla Jimmy Åkesson borta fram köttgrytorna.

Om han inte själv väljer att ägna sig åt något annat efter mer än 20 som partiledare och den politiker som mycket cirkulerar kring.